Linnéa, som skriver den utmärkta bloggen Linnéa i USA – en grinig invandrares liv, skriver om hur ojämställdheten i USA gör det svårare att skilja sig än i ett jämställt land. Och att det kanske är en bra sak eftersom man är tvungen att försöka få relationen att fungera. “Nu finns inte den möjligheten utan den enda lösningen för mig, och oss som ett team, är att arbeta på att vara lyckliga ihop. Vi har inte råd att inte vara lyckliga för konsekvenserna är.. så höga. Vi måste måste måste prioritera varandra, förstå varandra, förlåta varandra. “ Läs också kommentarsfältet om hur folk resonerar kring att gifta sig. Är det för evigt? Eller är det tills den ena personen förändras, blir våldsam eller man bara tröttnar? Och så är jag givetvis nyfiken på hur ni resonerar. Som skilsmässobarn är jag faktiskt glad över att mina föräldrar skiljde sig,de passade sannerligen inte alls ihop och blev nog lyckligare på varsitt håll. Tycker att Maggie och jag har ganska bra förutsättningar för att hålla ihop. Vi har det väldigt roligt tillsammans, tycker liksom OM varandra och att vara med varandra. Vad tycker ni? Borde man bara bestämma sig för att äktenskapet är för evigt och sen bita ihop också när det stormar eller är sån stiltje att man faller i koma av tristess. Eller kan livet bjussa på flera bra äktenskap? Read more
