Nu har vi nått vår destination och börjar småningom skaka av oss jetlaggen. Innan vi åkte konsulterade vi den officiella thailändska turistbyrån (de har en representant i Helsingfors!) som lovade oss att Khanom hör till de sista ställena i Thailand som ännu inte blivit invaderade av turistmassor. Hittills ser det ut som om de hållit sitt löfte. Det är lugnt som i The Beach (alltså före hajarna och knarkodlarna) och stranden påminner väl mest om den som Jack och gänget blev uppspolade på i Lost. När man glider omkring i bikini dagarna i ända blir man mycket medveten om sin kropp. Passande nog såg jag i går kväll dokumentären Miss Representation som handlar om hur enormt mycket tid och pengar kvinnor investerar i skönhetsprodukter och på att fundera på om de ser tjocka ut. Det är en deprimerande dokumentär där bland annat Condoleezza Rice pratar om hur svårt det är för kvinnor att ha makt i politiken och näringslivet och om hur marinerade vi oupphörligen blir av budskap om hur den perfekta kvinnan ska se ut. Dokumentären handlar om USA och visar statistik på hur unga kvinnors depressioner trefaldigats mellan 2000 och 2010. Nu kommer någon att poängtera att det också finns unga män som mår illa och det stämmer ju. Men att både unga kvinnor och unga män mår dåligt nollar liksom inte ut varandra. Det är en underlig form av jämställdhet att resonera så. Så här två dagar in på det nya året föreslår jag att vi funderar mindre på att vara snygga och smala (fast man får vara det också om man vill) och mer på att vara smarta och snälla. Man får springa och äta hälsosamt eftersom man man mår bra av det, men man ska inte oja sig över att man väger 65 istället för 58. Read more
