Under de senaste veckorna har det h’e4nt n’e5t slags mutation i min hj’e4rna. Fr’e5n att ha varit en n’e5got s’e5 n’e4r medveten och prydlig ung dam har jag f’f6rvandlas till en stereotypisk ungkarl. Jag kommer st’e4ndigt p’e5 mej sj’e4lv med att halvligga i soffan med ena handen -i sann Al Bundy stil- instoppad i byxorna* sl’f6tittandes p’e5 Prison Break eller avnjutandes kvinnlig k’e4rlek i The L-Word. Mitt kylsk’e5p bebos endast av ‘f6l och n’e5gon enstaka snusburk**. Jag lever n’e4stan bara p’e5 tomatkross och b’f6nor***. D’e5 jag ‘e4r v’e4ldigt sen p’e5 morgnarna tar jag bara en fransk dusch samtidigt som jag surt muttrar n’e5nting om svart kaffe. Jag ser v’e4ldigt n’f6jd ut efter att ha rapat och d’e5 jag ‘e4r bjuden hem till folk plockar jag automatiskt med ett par gr’f6na Heinecken ur kylsk’e5pet ist’e4llet f’f6r g’e5ngna tiders trevliga vinflaska och blombukett. Man skulle ju tro att den h’e4r fasen i mitt liv tog slut efter att L-F och jag separerande efter fem dekadenta och hedonistiska ‘e5r p’e5 Fredriksgatan. Men icke. Finns det n’e5gon medicinering mot detta? *alternativt strumpbyxlinningen.**och d’e5 ‘e4r jag ‘e4nd’e5 en mycket moderat festsnusare.***de kv’e4llar jag ‘f6verhuvudtaget kommer ih’e5g att ‘e4ta middag. Read more
