Här kommer en OOTD: Jeansjacka och tröja: Anine Bing, fejk läderbyxor: H&M, boots: Blankens. Vi tog det launa hela dagen. Jag sträckläste “Ett jävla solsken” (så bra! Och kom ihåg att jag gör ett samarbete med BookBeat och ni kan lyssna på solskenet och en massa annat gratis på BookBeat i en månad med koden Peppefi och Peppese). Det är för övrigt den kallaste februari jag upplevt sedan vi flyttade hit. Temperaturen klättrar knappt upp till 15 grader och det är iskallt inomhus. Alltså jag fattar att det känns futtigt att klaga på +15, men det känns så helvetiskt kallt. Vi kurar ihop oss med filtar och använder yllesockor hemma. Husen här inte precis anpassade till kyla. Vi tog en snabb promenad upp till Primo Passo för att köpa en kaffe och Majlis var RASANDE över att hon måste åka i vagnen istället för att gå. RASANDE! Vi lät henne gå själv på vägen hem och det tog såklart otroligt lång tid eftersom hon var tvungen att stanna och hälsa på alla hundar vi mötte. När vi kom hem gjorde vi oss iordning och åkte på fest till Sandra och Tom som ska åka tillbaka till Stockholm (men nog återvända till LA). Magnus sa att vi på den här bilden såg ut som ett team som precis klarat en utmaning: WE DID IT! Ja och innan det skrev jag en kort text på Amerikabloggen om en grej vi talade om i senaste podden: Nämligen hur kombinationen vapen och snäv mansbild leder till mord. När jag bloggar om feminism och/eller antirasism på HBL brukar det inte sällan dyka upp män som vill korrigera mig. Förklara hur kvinnor biologiskt är underkastade män och så vidare. Jag tycker att det är sjysst att föra en kort dialog med snubbarna, liksom försök förstå dem och svara dem. MEN så ofta urartar det i att de skriver jättelånga elaka kommentarer och mail till mig. Då känner jag en hemlig lite njutning att inte läsa det det skriver. Jag läser på sin höjd den första meningen och tar sedan bort skiten. Föreställer mig hur mannen suttit framför sin dator och skrivit, formulerat och kanske lagt ner tid på att subtilt förklara varför han hatar kvinnor och så läser ingen någonsin det. Det är ju bara jag som vet att ingen någonsin läser hatet, men det gör mig ändå väldigt nöjd. Read more
