I går kväll såg jag Ångrarna på Svenska Teatern. Ni vet pjäsen om två personer som genomgår varsin könskorrigering och sedan ångrar sig. Innan föreställningen hade Sonja och jag i sann finländsk anda badat lite bastu och Sonja brättat att hon som vanligtvis njuter av att gråta ut till en riktigt sorglig film på sistone haft svårt att få ut tårarna. Under gårdagens föreställning öppnades slussarna, medan jag med mitt iskalla stenhjärta satt i salongen och tänkte: “Ja-a, visst ÄR det sorgligt” hörde jag små kvidande ljud från sitsen bredvid mig. Och när de sista applåderna ebbat ut och jag kastade ett öga på Sonja var hon alldeles rödgråten. Hon ba: “Jag ville egentligen kaskadgråta, men vågade inte överrösta dialogen på scenen” Nu ska ni inte låta er avskräckas. Ibland är det hälsosamt och fint att gråta ut och några skratt ryms också med. Se Ångrarna. Nästa pjäs som ska ses är Blaue Fraus Mina vackra ögon. Read more
