För många år sedan seglade jag med några vänner över från Helsingfors till Tallinn. Det blåste inte nämnvärt, men jag mådde ändå fasansfullt illa. Om jag inte hade en fantastiskt förmåga att kunna somna av ren viljestyrka skulle jag sannolikt ha dränkt mig själv i ren desperation. När vi anlände till Tallinn hoppade jag iland och tog färjan hem medan de andra fortsatte seglatsen vidare. När jag i dag satte mig på tåget hade jag förberett mig med vägkost, Filter, Icon Magazine och Miss World, beslutat mig för att skriva ut en intervju och samlat på mig några tv-serier. Jag var lite orolig att tiden inte skulle räcka till för alla mina aktiviteter. Little did I know att jag så fort tåget startade skulle bli sjösjukare än någonsin. En timme in i resan var jag tvungen att besöka tågtoaletten för att returnera min frukost till moder jord (när kvinnan som stått bakom mig i kön kom ut från toaletten mimade jag lögnaktigt “graviditetsillamående och pekade på min mage” vet inte varför det är finare att vara gravid än sjösjuk). Resten av resan satt jag och försökte fästa blicken vid horisonten samtidigt som jag profylaxandades och räknade ner minuterna fram till Göteborg. Det finns ingen lärdom i den här anekdoten. Förutom att jag måste stryka tåg från listan på transportmedel jag klarar av. Read more
