I går fick jag ett meddelande om att en av hästarna, Simi, på stallet jag rider turer på hade fått kolik och dött några timmar senare. Det var så sorgligt. I dag åkte jag upp för att rida och stämningen i hagen var helt annorlunda än den brukar. Vanligtvis är det bus och spring och tjafs. Nu stod eller låg alla djur stilla. Alpackorna verkade inte fatta så mycket av vad som var på gång, åsnan Opal verkade stressad, kossan Bella ville först gulla, men blev sedan bufflig. Då steg hästen Sequoia (som fram tills nu varit andreman i rang) in och satte Bella på plats. Okej, nu låter det här som en barnsaga, men det var både intressant och sorgligt. Simi låg ännu kvar i hagen och en del av djuren gick fram och undersökte kroppen. Jag tänkte såklart på när min älskligshäst Tonys bästis Hugo dog och Tony fick ta farväl genom att vänligt nosa och nafsa lite på honom. Sedan var ju Tony deprimerad i flera månader efteråt. Den som säger att djur inte kan känna sorg och saknad har fel. Min kompis Stephanie och jag tog ut hästarna på en tur efteråt. Det var lite vemodigt, men som vanligt också mycket vackert. Read more
