Jag har tre systrar, en som är knappt tre år yngre än jag och två halvsystrar som är femton och sjutton år yngre än jag. Jag är så glad över att jag har en så bra relation med dem. Syskon är ju ofta den längsta relationen man har i sitt liv. Det sagt fattar jag att alla inte har underbara relationer med sina syskon. Herregud, ibland har ens föräldrar producerat idioter jämte en och då måste man faktiskt inte hänga med dem. Då har man sina vänner istället. Syrran på bilden ovan, Pyret, har jag alltid varit god vän med. Minns inte att vi någonsin bråkat i vuxen ålder. Har funderat på om mina föräldrars skilsmässa gjorde att vi svetsades samman. När pappa flyttade till Tyskland reste vi tillsammans dit och det var liksom en bestående trygghet att ha varandra. Man alltså, jag är inte dummare än att jag fattar att hon är oerhört irriterad på mig ibland och vice versa. Magnus som är endabarn är för övrigt otroligt nöjd över det. Han säger att han aldrig saknat ett syskon och istället blivit bra på att skapa nya vänskapsrelationer och njutit av att få all uppmärksamhet av sina föräldrar. Igår tog jag först ett dopp med mina halvsystrar Anastasia och Larisza. Vi har aldrig bott under samma tak och har inte samma mamma, men har alltid känt oss som systrar. När de var tonåringar och familje hade flyttat från Tyskland till Finland brukade de sova över hos mig. Vi såg filmer, beställde sushi och jag fick vara den coola storasystern med eget hem. Väldigt tacksam roll. Efteråt åkte vi ut till Pyret och åt middag sent på kvällen. Det var varmt i luften och ljust ännu klockan elva. Kusinerna spelade fotboll och jagade fjärilar. Fruktansvärt idylliskt. När jag var barn umgicks jag väldigt mycket med mina kusiner, men nu har vi knappt någon kontakt. Håller tummarna för att Pyrets och mina barn sköter sina relationer lite bättre. Men ni då, vad har ni för relation med era syskon? Read more
