Lyssnade på Värvet med Maria Sveland som gäst medan jag var ute och sprang. Sveland sade bland annat att hon inte tittar på porr eftersom 90 procent av alla kvinnor som medverkar har blivit utnyttjade som barn eller på annat sätt haft det psykiskt tungt. Dessutom är porr sexistiskt, menade Sveland (nu citerar jag ur minnet, lyssna själva så får ni hennes exakta ord). Jag har själv pinsamt dålig koll på porr så jag beslöt mig för att kolla på dokumentären After Porn Ends som handlar om vad man gör som porrstjärna efter att ens karriär tagit slut. Ingen av dem hade aktivt beslutat sig för att jobba med porr. Många av kvinnorna i dokumentären hade blivit utnyttjade och känt sig oälskade som barn, ett par av dem ville bli skådespelare men landat i porrbranschen. Alla vittnade om att ha knarkat onödigt mycket. Enligt After Porn Ends är det för övrigt en myt att kvinnliga porrstjärnor skulle tjäna massvis med pengar, ingen av de intervjuade hade kvar några pengar kvar efter att karriären tagit slut. Dokumentärteamet pratade också med forskare som menar att porrbranschen fortfarande är så stigmatiserad att livet efteråt blir komplicerat. En av kvinnorna berättade att hon flyttat till Utah för att porr är förbjudet där och risken att nån skulle ha sett henne i en film var mindre än till exempel Kalifornien. Å andra sidan är det bara att googla, vilket hennes dotters förskolelärare hade gjort. Det känns farligt att kommentera sånt jag vet så lite om men, jag kände mig nere efter att ha sett dokumentären och lutar mig allt mer mot Svelands håll. Rättvisemärkt porr kanske? EDIT: Och i dag skriver Jenny Strömstedt i sin Expressenkrönika om porr och Paradise Hotel. Och när vi ändå pratar om dokumentärer så såg jag också Duck Beach to Eternity. En film om mormoner som åker på ett slags alkohol- och knarkfri Spring break för folk som ännu inte hittat sig en partner att tillbringa evigheten med. Read more
