Som v’e4rldens kanske mest osvartsjuka m’e4nniska ‘f6verraskar jag mej sj’e4lv ibland. Karin:“Ja, Calle sa att…” Jag:“Va? Allts’e5 Calle som i den f’f6re detta chefredakt’f6ren?” Karin:“Just han. Calle sa att…” Jag uppr’f6rt:“N’e4r har du talat med honom?” Karin:“Vi mailade och han sa att…” Jag p’e5tvingat beh’e4rskat:“Jaha, och varf’f6r har ni mailat?” Karin:“Det ‘e4r just det jag f’f6rs’f6ker f’f6rklara, men du avbryter mej hela tiden. Svartsjuk?” Jag:“Aldrig.” Read more
