I morse d’e5 jag promenerade upp l’e4ngs med Smedsgatan slog det mej att jag inte halkat och slagit ihj’e4l vare sig min svanskota eller l’e5rbenshals under v’e4lsignelsens ‘e5r 2008. Det gladde mej. Ungef’e4r nio och en halv timme senare d’e5 jag i godan ro spatserar ner l’e4ngs med Georgsgatan h’e4nder det som bilskolel’e4rare Norden ‘f6ver varnat oss f’f6r: Svart Is. Jag s’e4tter ner min fot p’e5 fel st’e4lle och halkar. V’e4rlden r’f6r sig pl’f6tsligt i slow motion. Precis som d’e5 man st’e5r p’e5 en snowboard och vet att man kommer att krascha sk’e4rps alla mina sinnen. De sm’e5 gubbarna som styr min hj’e4rnaktivitet springer panikslaget omkring och trycker p’e5 olika knappar, drar i spakar och vrider p’e5 rattar. Jag fylleviftar med armarna och br’e5kdelen av en sekund f’f6re min bak nuddar vid gatan tar pl’f6tsligt min v’e4nstra hand emot marken och skuffar mej tre meter fram’e5t. Jag glider. Och lyckas p’e5 ett mirakul’f6st sett ‘e5tervinna balansen. Stiger upp och ser mej omkring. Trots att klockan ‘e4r halv sex p’e5 eftermiddagen verkar ingen ha sett mej. Ytterligare ett mirakel. Min v’e4rdighet ‘e4r r’e4ddad*. *tills ni l’e4st det h’e4r allts’e5. Read more
