Det kom en så lång kommentar till inlägget om rådgivningsbesöket att jag lika bra kan publicera den här med min kommentar. Det är inte åldersrasism, att jobba med samma sak t.o.m. hela livet. När man vill misstolka så gör man det. Se Annas kommentar “Rådgivningstanten är snäll, men jag antar att hon gör och säger som hon gjort i 25 år.” Tror ni verkligen i denna debatt, att någon gör och säger likadant i 25 år!? I dagens värld!? Det var det som var fördomsfullt mot en tant, som kanske Anna inte ens känner. Jag tycker det verkar vara fördomsfullt mot hälsovårdarna och då i synnerhet äldre sådana. Ordet tant är ett tryggt och positivt ord, i synnerhet för barn men i denna debatt klingar det nog lite åldersrasisitiskt. Den som för tillfället är på tumanhand med barnet har huvudansvaret. Om du var utan den andra vårdnadshavaren på rådgivningen måste väl inte tanten blanda sig i era jämlikhetssträvanden och komma ihåg, att du för jämlikhetens skull inte kan gå via apoteket och köpa pruttmedicin för den andra som inte var med, måste ju också göra något eller att ni gör allting varannan gång. Jag tror du överreagerar. Det är de små orden och nyanserna man ska börja med inte sant? Inte förstår jag heller varför man automatiskt ska bli trött på hälsovårdstanten (Annikas kommentar)? På det här sättet skapar du bara ett gap mellan dig och hälsovårdaren men kanske du helst vill ha det så och mår bättre då du får bli arg på henne? Man vill inte samarbeta med alla. Ibland kretsar saker säkert mer kring mamman men det är också hon som föder och alltså hon som tyvärr kan få komplikationer av grosessen. Visserligen kan ju den andra parten som inte är gravid få alla möjlga symptom också. Det har gått massor framåt. Fråga era föäldrar och morföräldrar. Det är inte så länge sedan kvinnor fick sitta på horpallen i kyrkan om hon fick barn som ogift. Det är inte så länge sedan kvinnor inte fick sexualupplysning och inte visste vad mens är. Det är inte så länge sedan män inte fick vara med på förlossningen etc etc. Saker går hela tiden framåt fastän det verkar vara långsamt. Vi har det ganska bra i Finland faktiskt, därmed inte sagt, att det inte kunde vara bättre. Först och främst: tack för din kommentar, roligt att det här ämnet engagerar dej så mycket att du orkar skriva så här långt! Rådgivningen vi går hos är bra och vi har alltid blivit vänligt bemötta. Jag skulle ändå önska att rådgivningssystemet såg Magnus och mej som likväriga föräldrar. Bara för att jag för tillfället är hemma med Vidar på dagarna betyder inte att jag är mer ansvarig för honom än Magnus (som faktiskt kommer hem från jobbet och kan ta hand om sin son både på kvällar, nätter och morgnar). Jag är inte alls arg på rådgivningstanten. Jag är väldigt trygg i min uppfattning om hur jag vill leva och hur vår familj funkar. Däremot tycker jag att det är synd att systemet uppenbarligen är utformat så att mamman automatiskt är A-föräldern, medan pappan får spela en biroll (nu har jag ju bara tagit del av två olika rådgivningskvinnors vård, det finns säker andra som sköter rådgivningen på ett mera jämställt sätt). Det kan ha en betydelse för yngre mammor och folk som kanske inte tänkt igenom jämställdhetsaspekten så noga. Jag tror att det är bra för barn, som har två föräldrar (alla har ju inte det), att båda är lika delaktiga i skötsel och uppfostran. Pappor blir lätt skuffade åt sidan då alla antar att mammorna per automatik kan och vet allting bäst. Om vi aktivt jobbar för att båda föräldrarna sitter på lika mycket information och kunskap underlättas säker också föräldrarollerna. Delat ansvar är lättare. Dessutom är kunskap makt. Argumentet att kvinnor hade det sämre förr och att saker går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar tycker jag inte är hållbart. Saker går bara framåt om vi jobbar för dem. Det vi gör och säger i vardagliga situationer formar framtiden. Är vi passiva, stannar upp och väntar går allt arbete våra mammor (föräldrar!) och mor- och farföräldrar utfört till spillo. Jämställdhet är ingenting som bara automatiskt sker med tidens gång. Ursäkta det makabra exemplet, men tänk dej rasismen och främlingsfientligheten i Finland. Ska vi ursäkta den med att det ännu på 90-talet rådde apartheid i Sydafrika och för drygt hundra år sedan fanns slavar i USA och att folk med annan hudfärg därför borde vara tacksamma för hur jämförelsevis bra de har det nu och bara vänta in ett jämlikare samhälle? Peace out. Hur många av er orkade läsa så här långt? Kudos i så fall. Read more
