Karin och jag hade best’e4mt tr’e4ff i ottan* f’f6r att fira den oerh’f6rt lyckade festen med lite nakensim p’e5 Georgsgatan. Till v’e5r stora besvikelse m’f6ttes vi av en mycket l’e5st port och d’e5 vi efter ett kort krism’f6te fortfarande stod utanf’f6r simhallen tittade en v’e4ldigt arg** tant ut genom en sidod’f6rr och skrek att simhallen ‘f6ppnar f’f6rst klockan 12. M’e5lmedvetna som vi ‘e4r ‘e5terv’e4nde vi vid lunchtid och fick simma i ett hav av nakna tanter i olika storlekar och fettprocenter. Trots att vi ‘e4r tv’e5 garvade kvinnor blev det lite f’f6r intensivt med allt hull och vi fortsatte dagen med lite nepalesisk lunch. Det var visserligen v’e4ldigt gott, men just nu b’f6rjar min anemi*** kicka in p’e5 allvar och jag vill bara g’e5 hem och ‘e4ta spenat**** och j’e4rntabletter ist’e4llet f’f6r att utf’f6ra eftermiddagens intervju. Vad jag egentligen vill s’e4ga ‘e4r: det ‘e4r lite synd om mej. *08.30 eller egentligen 08.38 som jag i misstag textade Karin ig’e5r kv’e4ll.**ursinnig.***p’e5 riktigt. Min l’e4kare ringde mej f’f6rra veckan f’f6r att ber’e4tta att jag har usla hemoglobinv’e4rden och lider av j’e4rn- OCH blodbrist. Och m’e5ste ‘e4ta j’e4ttemycket j’e4rntabletter i m’e5naderna tre.****allts’e5 glass. Read more
