F’f6rra veckan skedde det som absolut inte f’e5r ske. Min sushilunch p’e5 Ichiban f’f6rvandlades till en hotshotupplevelse. Hot shot som i Gallianolik’f6r, kaffe och gr’e4dde i snapsglas. Som jag avnj’f6t i vad som senare skulle visa sig alldeles f’f6r stora kvantiteter kv’e4llen jag fyllde 18 ‘e5r*. ‘c4nnu i denna dag f’e5r jag kv’e4ljningar om n’e5gon beskriver en hot shot f’f6r ing’e5ende, eller bevare mej v’e4l, l’e5ter mej lukta p’e5 en dylik drink. H’e4r kommer sushin indirekt in i bilden. Lunchade sm’e5slemmig sushi med varmt ris och kan nu till min stora fasa konstatera att inte ens Zens nyrenoverade restaurang kan locka mej att plocka upp ett stycke r’e5 lax. Fattar ni vad det h’e4r betyder? Ichiban har kanske f’f6rst’f6rt sushi f’f6r mej f’f6revigt! Eller ‘e5tminstone f’f6r flera decennier. Jag menar, det har g’e5tt 13 ‘e5r och hot shots ligger fortfarande p’e5 top tre p’e5 min ‘e4cklig mat lista (i ogott s’e4llskap av uppsvullna russin i leverl’e5da och janssons frestelse). Det h’e4r ‘e4r en katastrof. Code Red! *vi beh’f6ver inte g’e5 in p’e5 detaljer, men f’f6rfr’e5gan “kan n’e5gon h’e5lla i mitt h’e5r?” uttalades. Read more
