Nu tycker jag vi tar en paus i samhällsfrågor och pratar om något ljust och trevligt. Surfing! Jag är sannerligen inget proffs själv. Har tagit lektioner i Argentina, Brasilien, Frankrike och såklart här i LA, men aldrig kommit så långt att jag slängt in min bräda i bilen klockan fem på morgonen och sedan kört till Malibu för att ta en våg i soluppgången. Jag kommer upp på brädan och kan göra en sorry ass sväng om jag har tur, men det är ungefär allt. Men växer man, som mina barn, upp i södra Kalifornien är det närmast lag på att man lär sig surfa. Därför fick Vidar sin första lektion idag. Surfläraren visade sig vara en snubbe Magnus träffat på en fest hos en reklamfilmsregissör för några år sedan. Då hade de börjat följa varandra på Insta och nu fick de en chans att träffas igen. För en kort stund, sedan drog Vidde ut med honom i vågorna. Vi andra satte oss på stranden, drack kaffe och åt bagels. På stranden träffade vi några kompisar och satt sedan och snackade med dem medan Majlis rastade sig själv i sanden. Otroligt trevligt. Ni vet den där känslan när ens barn motionerar sig själva och man vet att de kommer att sova gott samma kväll. Jag blev själv också ganska sugen på att surfa så nästa lördag tror jag att jag hänger på. Har ju våtdräkt och nybörjarbräde på balkongen. Surfläraren sa att Majsan också kan hänga på och det skulle väl vara typiskt henne att blixtsnabbt bli bättre än resten av familjen. (fast det är ingen tävling!) Read more
