Ig’e5r d’e5 jag skulle f’e5 mitt h’e5r klippt* st’e5r det pl’f6tsligt en ok’e4nd blond brud framf’f6r mej. Hon ser oerh’f6rt lycklig och f’f6rv’e4ntansfull ut, lite som jag sj’e4lv brukar se ut p’e5 julafton**. D’e5 jag f’f6rsiktigt s’e4ger hej skiner tjejen upp ‘e4nnu mer. Eftersom jag har en historia av att inte komma ih’e5g folk b’f6rjar jag omedelbart kallsvettas. Vi har uppenbarligen tr’e4ffats f’f6rut. De sm’e5 gubbarna som sk’f6ter om mitt hj’e4rnkontor springer panikartat omkring, trycker p’e5 knappar och s’f6ker data. Gammal klasskamrat? Person som jobbar med dej? Flickv’e4n till n’e5gon av Petters killkompisar? Systers polare? Informationen ‘e4r bristf’e4llig. Tiden h’e5ller p’e5 att rinna ut och eftersom desperata tider kr’e4ver desperata ‘e5tg’e4rder stiger jag dramatiskt upp ur fris’f6rsstolen breder ut armarna och ger personen i fr’e5ga en stor kram samtidigt som jag utropar sjukt roligt att ses! Medan jag fortfarande har mina armar om kvinnan sl’e5r det mej att det ‘e4r tjejen som h’e4mtar gratis h’e5rprodukter till redaktionen. Nuf’f6rtiden ‘e4r vi superb’e4stisar. Om inte mer, jag m’e5ste antagligen h’e5ngla med henne n’e4sta g’e5ng vi ses. *v’e4ldigt kort till min stora f’f6rskr’e4ckelse.**i familjen ‘d6hman ‘e4r vi stora materialister, inte v’e4ldigt kristna om det var det ni trodde. Read more
