Jag har f’e5tt h’f6ra s’e5 mycket om honom av den f.d. kollegan. Han ‘e4r den d’e4r killen som tr’e4nar lite f’f6r mycket, aldrig l’e4ser b’f6cker, avslutar kv’e4llen med slagsm’e5l i taxik’f6n och dessutom behandlar sin s’f6ta och smarta flickv’e4n d’e5ligt. Han g’f6r ohare och ‘e4r direkt of’f6rsk’e4md. Vi har fnissat och f’f6rfasat oss ‘f6ver att n’e5gon s’e5 intelligent och vacker kan ha en s’e5nt t’f6lp till kille. S’e5 stundar f.d. kollegans f’f6delesdagsfest. Folk str’f6mmar in, jag k’e4nner f’e5. Pl’f6stligt sl’e5r det mej att t’f6lpkillen kanske ‘e4r p’e5 v’e4g och innan jag hinner stoppa mej sj’e4lv ropar jag: “F’e5r jag ‘e4ntligen uppleva den ber’f6ma M ikv’e4ll? Jag beh’f6ver n’e4mligen ett gott skratt.” Min f.d. kollega stelnar till. Hon ‘e4r pl’f6tsligt likblek. Hennes pojkv’e4n b’f6rjar spontant kallsvettas bredvid mej och den s’f6ta blonda tjejen framf’f6r mej s’e4ger f’f6rv’e5nat: “Allts’e5 min kille M, nej han har tyv’e4rr f’e5tt f’f6rhinder.” Jag d’f6r en smula av skam. Read more
