Vi håller på att snickra ihop det sista av Sommarpapper och det slog mig att det här numret är fullt av människor som GÖR en massa saker. De skriver böcker, startar egna tidningar, gör tv-serier, grundar föreningar och har framgångsrika bloggar. Och det är visserligen inspirerande, men samtidigt blir jag lite stressad. För alla presterar så mycket hela tiden. Magnus och jag talade om stress härom dagen. Egentligen borde man inte vara så himla ambitiös och produktiv. Då det finns folk som presterar massor hela tiden förskjuts normen och plötsligt är det normalt att ha massor av jobb. Och då finns det alltid typer som presterar ÄNNU mer och inspirerar/piskar folk att följa efter, för man ska ju ha en massa spännande projekt på gång, och så blir det superduperstressiga norm och så vidare. Egentligen borde vi ta vårt ansvar och bli större slackers. Förr var jag aldrig stressad, jag behövde aldrig jobba övertid och det kändes som om jag hade eoner av fritid. Jag tyckte att folk som klagade på att de var stressade var pinsamma och bara dåliga på sina jobb då de måste jobba över. Eller att de hade dåliga och snåla arbetsgivare. Sen hände nåt. Read more
