Trots att USA på många sätt är ett teknologiskt framstående land finns det stunder då man slussas tillbaka till 1980-talet*. Hyran ska till exempel betalas med checker (i Helsingfors, när vi skulle betala den första hyran skrattade mannen på Forex ut mig när jag föreslog check. Han ba: det går bra. OM DU HAR EN TIDSMASKIN! MUAHAHA!). Och all byråkrati. Oändliga mängder papper ska skrivas ut och visas upp tillsammans med pass och gärna andra identitetsintyg. Vi ska ta amerikanskt körkort och jag måste antagligen vaccineras för allt möjligt på skolan. För att inte tala om alla försäkringar. Men å andra sidan är jag ju van vid att bo i en by där alla känner varandra. Får vänja av mig med det. För övrigt stör det mig lite är att Magnus och Vidar är så mycket bättre på amerikanskt small talk än jag. Det enda jag säger är: How are you doing och Have a nice day (med finlandssvensk accent). Magnus har tränat hela sitt liv på att skoja på amerikanska och Vidar fyller i de ord han inte kan genom att prata som den svenska kocken i Muppet Show. Första dagen vaknade vi sjukt tidigt och tog en promenad längs med stranden. Närmare piren ligger det en massa dyra hus. Alla sov eller joggade. Ser fram emot att gå på bio (det kommer att antagligen att ske när Vidar är ungefär fjorton). Det första Maggan gjorde var att köpa en keps åt Vid och sig själv. Maggan tar för övrigt sitt sitt nya liv som (fattig) Hollywoodfru på allvar. Vi har också besökt det som Vidar kallar Borgbacken och ligger på Santa Monica Pier. Maggan försöker vara cool och smälta in. I går kväll gick vi ner till stranden för att njuta av eftermiddagssolen. Vidar var nöjd. Blixten McQueen var nöjd. Jag var minst sagt nöjd. Snart stundar hårdare tider då studierna inleds, men tillsvidare tar jag det lugnt. *på tal om 80-talet så var det meningen att vi skulle gå på en utomhusvisning av Back to the Future, men Vidar somnade PRECIS när vi var på väg ut. Magnus fixade en privat screening på terrassen istället. Read more
