Jag vill verkligen vara en person som bloggar varje dag, men misslyckas ofta nuförtiden. Det känns konstigt efter som jag alltid sett mig som en person som är snabb på att skriva och älskar bloggen. Den krassa verkligheten är att jag med böcker, nyhetsbrev och diverse texter för Friday Lab inte alls har så mycket tid över som bloggen kräver. Synd eftersom bloggen känns som det mest kravlösa av dem alla. Här kan jag bara sätta mig ner och skriva det jag tänker på och ofta få välformulerade svar i kommentarsfältet. Jaja. Det jag gärna vill berätta är att jag surfat på min nya kortare surfbräda och känt mig väldigt cool. Kortare betyder oftast svårare. Som nybörjare börjar man ofta på en tjock och lång bräda och sen jobbar man ner sig till antingen kortare eller i alla fall tunnare och hårdare. Jag vill åka snabbt och vända upp och ner i vågen och då krävs det en lite kortare. Majlis blir bara modigare på hästryggen. I torsdags. travade hon över några små hinder. Ibland föreslår jag att hon ska rida på Cinnamon, ponnyn hos Tamara, men hon vägrar. Det enda som duger är stallets största häst. När hon ridit brukar jag ta av sadeln och hoppa barbacka. Gjorde nytt personligt rekord häromdagen när jag hoppade ett 1.10 meters hinder.[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/18/2026/05/e24eac25-9a59-436c-837e-436b4961db31.mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]Följande dag åkte jag till min dressyrtränares stall och motionerade tre hästar. Tränaren befinner sig själv i Tyskland för att köpa en ny unghäst hon kan träna upp till grand prix-nivå. Mycket imponerad av henne. Hade väldigt kul trots att det blåste en del och det här varmblodet kastade sig omkring som om det fanns en puma i varje buske. (När jag kom hem från stallet fick jag faktiskt en varningsnotis om att det fanns en puma bara några kvarter från vårt hem. Det tog några timmar innan man fångat in den och transporterat den till mer passande miljö).
