Har k’e4nt mej lite efterbliven b’e5de ig’e5r och idag. Allting g’e5r i slow motion och jag har haft sv’e5rt att uppfatta punch lines p’e5 roliga historier samt invecklade v’e4gbeskrivningar. I flera olika situationer har jag persofinierat ett levade, m’f6rkh’e5rigt fr’e5getecken. D’e5 jag klagade p’e5 mitt krympande IQ f’f6reslog n’e5gon att det kanske var min oerh’f6rt sm’e4rtsamma f’f6rkylning som ‘e4tit upp mitt skarpsinne. Det ‘e4r en teori. Sj’e4lv skyller jag min pl’f6tsliga enfaldighet p’e5 Big Brother. F’f6rra veckan lurade min syster och hennes pojkv’e4n mej att se tv’e5 avsnitt av Storebror. Ingenting gott kom ur de tv’e5 bortkastade timmarna av mitt liv. Att se p’e5 BigBrother ‘e4r som att skopa glasskopor av hj’e4rnsubstans ur ens huvud. Lobotomi doesn’t even start to decribe it. Read more
