Man f’e5r inte s’e4ga det h’f6gt, jag vet, men vanligtvis tycker jag att jag ‘e4r ganska s’f6t och ‘e4r helt n’f6jd med mina kroppsdelar. Jag vet inte hur familj’e4ra ni ‘e4r med Kalle Anka, men n’e5gra av er kommer kanske ih’e5g serien d’e4r Kalle f’e5r f’f6r sig att hans n’e4bb ‘e4r abnormt stor. Knattarna, Kajsa och Farbror Joakim f’f6rs’f6ker ‘f6vertyga Kalle om att hans n’e4bb ‘e4r alldeles normal, men varje g’e5ng Kalle speglar sig ser han en enorm n’e4bb som ‘f6verskuggar resten av hans duniga kropp. Till slut ‘e4r Kalle tvungen att bes’f6ka en psykolog f’f6r att reda ut sina n’e4bbproblem. Sessionerna g’e5r ‘f6ver alla f’f6rv’e4ntningar och n’e4r ankan till slut ‘e4r f’e4rdig med terapin ser han sin n’e4bb som den ‘e4r. Alldeles normal. (Visserligen slutar serien med att han f’e5r komplex ‘f6ver sina stora, platta f’f6tter, men det h’f6r inte hit). Slutet gott allting gott. Ig’e5r k’e4nde jag mej som Kalle, f’f6rutom att det var min rumpa som var abnormt stor. Morgonen b’f6rjade alldeles normalt, drog p’e5 mej ett par svarta stupr’f6rsjeans och gick till jobbet (jo, hade ocks’e5 andra kl’e4der p’e5 mej ‘e4n byxorna, men det ‘e4r irrelevant i det h’e4r sammanhanget). Min f’f6rsta k’e4nning av att allt inte var som det ska sm’f6g sig p’e5 mej under morgonm’f6tet d’e5 jag var tvungen att presentera veckans journalistbes’f6k. Mina kolleger gav mej nyfikna blickar och jag k’e4nde mej uttittad -p’e5 ett d’e5ligt s’e4tt. Senare under den korta promenaden till det lilla franska lunchst’e4llet fick jag f’f6r mej att folk ogenerat stirrade p’e5 mej. Och min bak. Jag f’f6rs’f6kte avleda deras uppm’e4rksamhet genom att vifta med armarna och prata h’f6gt, men det var en kamp mot v’e4derkvarnar. Under eftermiddagen, p’e5 v’e4g till m’f6tet med farbr’f6derna p’e5 XX, f’f6rs’f6kte jag kamouflera min bakdel med en stor tr’f6ja. Jag lyckades lugna ner mej en stund, men d’e5 jag fick f’f6r mej att ett par japanska turister f’f6rs’f6kte fota mej bakifr’e5n greps jag av panik. Hemresan var en mardr’f6m. ‘d6verv’e4gde att ta en taxi, men var os’e4ker p’e5 ifall hela jag skulle rymmas in. Efter sambalektionen normaliserades l’e4get en smula och imorse hade min rumpa hade ‘e5terg’e5tt till sina normala dimensioner. Idag, en erfarenhet rikare, kan jag bara komma p’e5 tre alternativ till min kris: 1) jag l’e4ser f’f6r mycket Kalle Anka.2) mitt undermedvetna vill att jag ska k’f6pa den d’e4r l’e5nga koftan med s’e5 snygg kn’e4ppning.3) jag h’e5ller l’e5ngsamt p’e5 att bli galen (det ‘e4r ‘e5tminstone vad r’f6sterna i mitt huvud p’e5st’e5r). Read more
