I går då vi firade morsdag i Finland funderade jag på detta: På premiären av Kristina från Duvemåla gled det fram en farbror i glansig, illasittande kostym. Svenskfinland är litet och jag tror att vi jobbat i utkanten av varandra. Snubben pussade mig omsorgsfullt på båda kinderna, kollade in mina bröst och frågade sedan: “Jaha, och var har du barnet i kväll?”Jag blev lite paff och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Min avec* för kvällen, Karin, stod bredvid mig himlade lite med ögonen och jag stammade fram nåt om Magnus och hemma. Det händer överraskande ofta att medelåldersmän kommer fram till mig och vill småprata och det enda de får fram är en fråga om när jag ska börja jobba igen efter föräldraledigheten** eller var min unge befinner sig***. Och ja, ja, det är väl ingenting att reta upp sig på. Fokusera på VIKTIGARE saker i livet. Och jag är ju en stolt morsa, men jag irriteras ändå vansinnigt över att plötsligt bara vara ett moderskepp. Inget mer. Jag menar, jag gör andra saker också utöver att vara någons mamma. Magnus har ännu aldrig fått motsvarande frågor. *eller egentligen var jag hennes avec.**nej MAMMALEDIGHETEN eller om de har ålderskomplex slänger de till med slanguttryck från 1980-talet som modaren.***för ett och ett halvt år sedan och hemma eller på dagis. Read more
