Jag fick en så bra fråga om vi alltid ger våra barn vegetarisk mat. För er som inte läser kommentarsfält (bra val generellt, men just på den här bloggen rekommenderar jag er att göra det. Folk är smarta och generösa här) så är svaret att vi så gott som alltid äter vegetariskt hemma, men på restauranger väljer barnen ibland kött. Och jag äter t.ex. sushi vid tillfällen. Jag är alltså inte en renlärig vegetarian. Snarare stockholmsvegetarian. Det händer att jag äter en lobster roll på väg hem från stallet om Magnus är med. Det är gott, men jag känner mig alltid som en usel människa efteråt. Humrar känner och tänker mer än vad de flesta tror. Så det ska jag kanske sluta med.Det är svårt att vara en perfekt människa och medborgare och sätter man för strikta regler tror jag att man är dömd att misslyckas oberoende vad det handlar om. Vi kör elbil i Kalifornien, men bensinbil i Skåne. Jag köper den absolut största delen av mina kläder secondhand, men ibland blir det också nyproducerat. Jag försöker vara en god person och inte skvallra om folk, men det händer att jag sitter på något riktigt göttigt som jag måste dela med mig.Herregud så tråkig och präktig jag låter. Det jag ville säga var väl helt enkelt: Det finns oftast fler alternativ än att aldrig mer äta kött i hela sitt liv eller att äta kött tre gånger om dagen. Eller hur resonerar ni? Gör jag det för lätt för mig?Och jag läste inte alls frågan som dömande, den fick mig bara att fundera på vad mina barn äter.
