Viking Line bjöd oss på en resa från Stockholm till Helsingfors och det var inte vilken resa som helst. Vår hytt hade en liten balkong! Har aldrig varit med om maken. Det kändes extremt lyxigt. Det tyckte Majlis också och skulle absolut ut på den. På en rationell nivå fattade jag att hon inte skulle kunna klämma sig igenom räcket och falla ner i havet. Jag skulle givetvis hoppa efter henne IFALL av detta osannolika scenario, men vi befann oss onekligen lite för högt uppe för att det skulle kännas helt avslappnat. Fast mer oavslappnat skulle det såklart vara att ungen föll i. När jag får sova i ett fint hotellrum/hytt vill jag bara mysa i det. Så även här. Vi bjöd upp kompisarna Maja och Evis på rummet och satt och pratade tills det var dags för middag klockan åtta. När solen gick ner sprang jag ut på balkongen för att fota solnedgången. Vet att det anses ofint att fota solnedgångar, men SO SUE ME! Maja och Evis steg av i Mariehamn och Vidde stod ute på ballen och ropade “HALLÅÅÅÅ ÅLAND!”. Blev lite sugen på att stiga av, jag med. Tänkte också på att sommarnatten i skärgården måste vara det vackraste en människa kan uppleva. Jag somnade bums trots att jag lovat Magnus att sätta mig på balkongen med honom och dricka ett glas rödvin. En sån fru är jag. Prioriterar nästan alltid sömn. Maggan lade barnen i bäddsoffan i hytten och ta mig tusan, de små monstren sov hela natten. Fick en flashback av att de faktiskt brukar göra det på Viking Line. Det är kanske något med båtens brummande eller att det blir helt mörkt i hytten. Magiskt var det i alla fall. Sen åt vi frukost och innan vi visste ordet av tog vi iland i Helsingfors. Att komma till Helsingfors känns alltid som om LA bara var en dröm och jag alltid bott här. Jag är bekant med varje kullersten, kvarter och mås. Undrar när den känslan kommer att gå om. Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan göra mig klar för kvällens middag på Yes Yes Yes. Read more
