Det var sv’e5rare ‘e4n man kunde tro att ta sig till Stockholm. Om vi s’e4ger s’e5 h’e4r: Det finns vissa yrkesgrupper som man verkligen vill att ska vara p’e5litliga. Som man utan att tveka kan lita p’e5 och som man ‘f6nskar att ska inge b’e5de respekt och beundran. Jag menar, visst ‘e4r det st’f6rande d’e5 servit’f6ren p’e5 din favoritrestaurang slarvar eller d’e5 gatusoparen fuskat och l’e4mnat kvar konfetti efter den stora paraden, men det ‘e4r inte livsavg’f6rande. D’e4remot ‘e4r personal p’e5 k’e4rnkraftverk, brandm’e4n, l’e4kare, fris’f6rer och piloter m’e4nniskor som man ‘f6nskar att ger sitt allt och verkligen anstr’e4nger sig f’f6r att sk’f6ta sitt jobb v’e4l. D’e5 de slarvar och br’e5kar kan man bli s’e5 besviken. Eller d’f6. D’e5 Heidi och jag checkat in, tax free shoppat champagne och hittat r’e4tt gate ‘e4r vi tvunga att ta bussen ut till Blue1:s lilla propellerplan. Det ‘e4r alltid lite st’f6rande att ta ytterligare ett transportmedel ut till flyget, men vi biter ihop. Som boskap f’f6ses vi in i en buss utan s’e4ten och k’f6rs sedan fram till planet. Sen h’e4nder ingenting. Vi st’e5r v’e4luppfostrat och v’e4ntar p’e5 att f’e5 stiga ombord, men busschauff’f6ren v’e4grar konsekvent att ‘f6ppna d’f6rrarna. Efter en tid blir det outh’e4rdligt varmt och kvavt inne i bussen. Folk svimmar n’e4stan. Det minsta man kan kr’e4va av Blue1-personalen ‘e4r att de med en tr’e4dg’e5rdsslang kunde spruta lite vatten p’e5 oss fr’e5n utsidan, men inte ens den servicen f’e5r vi. Ingen vet hur l’e4nge v’e4ntan kommer att ta, var vi kommer att bli avsl’e4ppta och vad som v’e4ntar oss vid m’e5let. St’e4mningen ‘e4r sp’e4nd och svettig. Pl’f6tsligt startar bussen och k’f6r oss tillbaka till gaten. Vi f’e5r veta att en av piloterna ‘e4r f’f6rsenad och att vi d’e4rf’f6r inte kan starta mot Stockholm. Jag upprepar: “f’f6rsenad”? Hur sv’e5rt ‘e4r det att veta att ens plan ska starta 17.00? J’e4ttesv’e5rt kan det icke vara eftersom alla andra av de 50 passagerarna som ska till Stockholm uppenbarligen klarade av utmaningen. Efter att ha v’e4ntat en timme i samma gate f’f6ses vi ‘e5nyo in i bussen som k’f6r oss mot samma propellerplan. Den f’f6rsenade piloten hade uppenbarligen dykt upp och snart styr vi v’e4sterut. Ovanf’f6r ‘c5land (‘f6n HAR en f’f6rbannelse ‘f6ver sig) informerar piloten oss pl’f6tsligt om att det uppst’e5tt ett litet tekniskt fel och att vi tyv’e4rr ‘e4r tvugna att v’e4nda om och ‘e5ka tillbaka i Helsingfors. Heidi och jag skrattar artigt ‘e5t den roliga piloten som tydligen f’f6rs’f6ker kompensera sin of’f6rsk’e4mda f’f6rsening genom att sk’e4mta lite med oss, men d’e5 planet faktiskt g’f6r en u-sv’e4ng i luften blir vi lite oroliga. Heidi l’e4ser in-case-of-emergency-instruktioner och ‘f6var kraschst’e4lllningar (ni vet, luta dej fram’e5t och blunda), jag letar efter fallsk’e4rmen och spanar ut genom f’f6nstret samtidigt som jag konstaterar att vi antagligen kommer att landa p’e5 en ‘e5ker och att vi nog flyger onaturligt l’e5gt. Kvinnan bredvid oss som tidigare lugnt l’e4st sin Amelia svettas ymmigt. Och s’e5 landar vi och utan att vi hinner protestera befinner vi oss pl’f6tsligt i mardr’f6msbussen igen. De flesta av oss passagerare ‘e4r mer f’f6rv’e5nade och uppskr’e4mda ‘e4n f’f6rbannade och det uppst’e5r en vi-k’e4nsla. Det ‘e4r egentligen bara en man i kostym som h’f6gt uttrycker sin besvikelse. “Jag har jobbat hela veckan i Helsingfors och skulle just nu t.o.m. hellre flyga till G’f6teborg ‘e4n stanna i Finland”. H’e5rda ord. N’e4r alla passagerare rusat till SAS-transferdesken (f’f6rest’e4ll er f’f6rsta dagen p’e5 Stockmanns Galna Dagar) och vi f’e5tt en 7 euros kaffebiljett som pl’e5ster p’e5 s’e5ren visar det sig att Heidi och jag ryms med p’e5 20.55 planet. Vi s’e4tter oss s’e5ledes ner p’e5 Robert’s Coffee och skriver arga Feed back brev till Blue1:s kundservice. F’f6ljande pilot ‘e4r en kvinna som faktiskt f’f6r oss fram ‘e4nda till Arlanda. 5 timmar senare ‘e4n ber’e4knat. Vi tar Arlanda Expressen in till stan och m’f6ter upp Annica och Anna p’e5 S’f6der. Vi ‘e4r framme. Read more
