De sista dagarna ute på landet hos min syster. Vi glider omkring i yllesockor, badar bastu på kvällarna och vissa dagar går vi inte alls ut. När solen går ner är det så mörkt att ute att man inte kan se en utsträckt hand framför sig. Jag både tycker det är sorgligt att åka iväg och lite skönt att få komma tillbaka till L.A. Kan inte påstå att jag hatar att sova i egen säng eller solsken. Men sorgligt ändå med alla dessa farväl. Förvånas alltid över att tiden går så otroligt fort. Vi kom ju nyss till Stockholm och en blinkning senare steg vi iland i Helsingfors. Tiden stressar mig lite. Om tre minuter flyttar Vidar hemifrån. Tröstar mig med att Pyret i alla fall kommer på besök i vår. Read more
