På åtminstone Linns och Amandas bloggar har det pratats om var man ska låta sina barn växa upp. Landet versus staden. Jag vet ju ingenting om barn så jag tänker inte ge mig in i debatten mellan lande och stan och vad som gör de små älsklingarna lyckligare. Dessutom hör den här diskussionen till kategorin frågor där alla hoppas att det ska finnas bara ett korrekt alternativt att välja. På så vis behöver man inte oroa sig för att göra fel. Någonstans kommenterade någon att staden är så anonym jämfört med en liten ort där alla känner varandra. Att man i stan inte känner butiksbiträdet, brevbäraren och grannarna. Det här funderade jag på i dag då jag var ute och sprang. Min stad är inte anonym. Jag skojar med tjejen i bageriet uppe på gatan, vet vilket butiksbiträde i Alepan som pratar svenska, vinkar åt Juppi som jobbar på Ysi och träffar minst två-tre bekanta på vägen hem från jobbet. Jag tror att man skapar ett litet område för sig själv i den stadsdel man bor. Read more
