I går gjorde jag en klassisk L.A.-grej och vandrade, nej hikade! upp för en av kullarna i stan. Befann mig i gott sällskap av stans bästa svenskor. Vi spanade ut över Eddie Murphys slott och en massa andra löjligt stora hus, pratade om feminism, journalistikens framtid och fasta rumpor och jag kände en stor kärlek till staden som tronade upp sig under oss. Los Angeles är kanske inte lika lätt att omedelbart älska som Barcelona, New York eller Berlin. Kaotisk trafik, långa avstånd, vansinnigt mycket människor på sina ställen, ful (och fin) arkitektur och stundvis olidlig hetta, men om man kämpar lite, eller kanske just för att man måste kämpa lite, kan man inte låta bli att älska staden. Så jäkla fin! PS Här är en annan text som förklarar varför Not All Men! inte är ett legitimt argument. Gillar speciellt mycket M&M-j;ämförelsen. Read more
