Dagen b’f6rjar illavarslande med att jag stiger upp f’f6r tidigt. Klockan har inte ens slagit halv ‘e5tta d’e5 jag yrvaken* h’e4lsar p’e5 esterna utanf’f6r f’f6nstret**. ‘c4ter lite frukost, drar p’e5 mej ett par jeans och st’f6r mej p’e5 att det ‘e4r s’e5 r’e5ddigt hemma. Morgonrutinerna tar s’e5 l’e4nge att jag trots min lutheranska livsrytm inte kommer ut p’e5 gatan tidigare ‘e4n vanlig ordning. N’e4r jag en promenad senare n’e5r fram till redaktionen konstaterar jag chockad att jag gl’f6mt telefonen hemma. Satan. ‘c5terv’e4nder i spr’e5ngmarsch*** till Munkholmen ymmigt svettandes. P’e5 v’e4g tillbaka till Mannerheimv’e4gen v’e4ljer jag den gula cykeln som transportmedel. F’f6ga ‘f6verraskande f’e5r jag punktering p’e5 Bulevarden. Punktering? Vem F’c5R det nuf’f6rtiden? Och f’f6r en stund sedan hostade en farbror mej rakt i ansiktet. *och ganska sur.**man vill ju ge ett sken av att vara v’e4luppfostrad.***lite som jag f’f6rest’e4ller mej att man g’f6r i arm’e9n. Read more
