Jag l’e4ser. Mycket. Stora kvantiterer av litteratur inneb’e4r att jag bland alla lysande texter och sp’e4nnande historier oundvikligen ocks’e5 st’f6ter p’e5 riktigt, riktigt uselt d’e5liga b’f6cker. Det v’e4rsta ‘e4r att jag f’f6r det mesta bara har mej sj’e4lv att skylla. Jag v’e4ljer, mot b’e4ttre vetande, orov’e4ckande ofta Marian Keynes/Kajsa Ingemarsson chick-lit bara f’f6r att jag tror att jag DEN H’c4R G’c5NGEN kommer att k’e4nna mej lite intellektuellt stimulerad. Typ “Den h’e4r g’e5ngen kommer jag inte att lista ut slutet p’e5 den 850 sidor l’e5nga boken p’e5 sida 3”. But no. Man beh’f6verinte vara en k’e4rnfysiker f’f6r att ‘e4nd’e5 allid g’f6ra det. Tips: De f’e5r varandra. Trots upprepade besvikelser slutar jag ‘e4nd’e5 inte att bestraffa mej sj’e4lv med att ibland k’f6pa typ Denise Rudbergs b’f6cker. Ni vet; ung singel, smart kvinna blir k’e4r i snygg, men sj’e4lvupptagen kille som p’e5 sida 375 s’e5rar henne. V’e5r hj’e4ltinna blir ledsen, g’e5r ner i vikt, skaffar sig en ny frisyt och uppt’e4cker samtidigt att the boy next door egentligen ‘e4r hennes mannen i hennes liv. Den d’e4r sn’e4lla, f’f6rnuftiga killen, med bruna ‘f6gon, som varit k’e4r i henne sen sjuan, men som hon totalt negligerat. Slutet gott, allting gott. Spyp’e5se, tack. Folk som skriver s’e5 h’e4r f’f6ruts’e4gbara historier borde bli pryglade. Eller ‘e5tminstone sk’e4mmas. En annan genre som jag haft lite sv’e5rt med ‘e4r deckare. Bara i krissituationer, d’e5 inga andra b’f6cker funnits tillg’e4ngliga, har jag modstulet ‘f6gnat igenom Henning Mankell och de andra grabbarnas verk. Som en quick fix d’e5 jag m’e5ste l’e4sa. Jag tyv’e4rr har aldrig varit s’e4rskilt imponerad och alltid l’e4tt kunnat l’e4gga ifr’e5n mej b’f6ckerna d’e5 n’e5got annat mer intressant dykt upp (t.ex. morgontidningen). Sedan gjorde Stieg Larsson entre i mitt liv. Jag l’e4ste ut M’e4n som hatar kvinnor under helgen i Rom och har f’f6r tillf’e4llet lagt tv’e5 tredjedelar av Flickan som lekte med elden bakom mej. Det k’e4nns som om jag vore nyk’e4r. Kan knappt t’e4nka p’e5 n’e5t annat och planerar nitiskt in kvalitetstid d’e5 jag kan vara tillsammans med my precious. Samtidigt fasar jag f’f6r dagen d’e5 det oundvikligen tar slut. F’f6r det g’f6r det alltid, trots att jag f’f6rs’f6ker l’e4sa extra l’e5ngsamt de sista kapitlen. En biverkning ‘e4r tyv’e4rr att Stieg ger mej vansinniga mardr’f6mmar och g’f6r mej mer m’f6rkr’e4dd ‘e4n vanligt. Men det ‘e4r ett litet pris att betala. Och jag hyllar honom trots mina kallsvettiga n’e4tter. Read more
