I dag fick jag morgonkaffesällskap av Sonja. Det var oerhört trevligt, men det gjorde också att tiden jag planerat för spring förkortades avsevärt. Jag beslöt mig ändå för att hinna med knappa sex kilometer och eftersom jag visste att jag hade så bråttom sprang jag så fort jag kunde. När jag susade fram genom de södra stadsdelarna försökte jag diskret spana efter bekanta som kunde se mig och säga högt för sig själva (eller till varandra och sedan nicka menande):“Shit vad den där Peppe är spänstig och snabb!” Men ingen såg mig och jag fick istället dras med eftersvett resten av dagen. Read more
