Alla tränar här. Eller går åtminstone omkring i träningskläder. Det är inte alltid samma sak. Basse sa att Monica Å brukar säga att man blir glad av att jobba med kroppen. Monica har rätt som vanligt. Jag blir rent kemiskt lycklig av att röra på mig. Jag blir också kemiskt lycklig av gott morgonkaffe, dricka fredagsöl, köra bil riktigt fort och andra aktiviteter, men det känns opassande att skriva om sånt här. I dag, två dagar efter surflektionen, ömmar helt obekanta muskler i min kropp. I går försökte jag mig på en optimistisk tur ner till piren och tillbaka, men det gick så segt att jag nästan skämdes. Det ligger kanske nåt i att man ska låta kroppen vila mellan passen. Min träning är i ärlighetens namn ganska ensidig. Vanligtvis springer jag bara runt grannskapet, trampar upp och ner för Santa Monica Stairs och gör eventuellt plankan. Ibland står jag på händerna för att visa Magnus att jag kan stå längre än han. Vet ni sagan om Jack och bönstjälken? De här trapporna fortsätter upp bland molnen. Man belönas visserligen med fin utsikt på toppen, men ens lår skakar ofta av ilska och utmattning. Motiverar mig med att springa upp för dem med argsint och chauvinistisk hiphop i öronen. På tal om det, ni får gärna tipsa mig om era bästa springlistor, jag börjar småningom tröttna på Blurred Lines. Read more
