Ett av problemen med att bo i ett tv’e5spr’e5kigt land ‘e4r att man aldrig g’e5r s’e4ker d’e5 man vill fejka ett igenk’e4nnande i m’f6te med folk man inte riktigt k’e4nner igen. Blixtsnabbt m’e5ste man besluta sig f’f6r om man ska utropa en glad h’e4lsning p’e5 finska eller svenska. G’f6r man det p’e5 fel spr’e5k ‘e4r ens bluff omedelbart avsl’f6jad. Jag ba: “Moi! Hauska n’e4hd’e4! Pitk’e4stst’e4 aikaa!” Jenny*: “Det ‘e4r helt okej att vi talar svenska.” Karin vill r’e4dda situationen genom att ta bort fokus fr’e5n min miss och presenterar sig artigt:Vilket leder till att Jenny svarar med att himla med ‘f6gonen och tr’f6tt konstatera: “..och dej har jag till och med varit hemma hos.” Till v’e5rt f’f6rsvar m’e5ste jag till’e4gga att kvinnan faktiskt klippt h’e5ret. *som f’f6r ‘f6vrigt ‘e4r en fasansfullt vacker kvinna. Reds anm. Read more
