Språktidningen skriver att SVT rekommenderar sina medarbetare att undvika ord som “invandrare, förorten och färgad. Om en persons etniska bakgrund är relevant är några alternativ utländsk bakgrund, utländska rötter och utomeuropeiskt födda. Tydligen finns det fortfarande journalister som använder “afrikanskt ursprung” (En kurskamrat från USC som kom från Sydafrika jobbar på en media- och filmkritisk sajt som heter Africa is a Country. Rekommenderar!) Språk är makt. Språk är också politik. Språk signalerar normer. Frankrikes utrikesminister förklarade varför Frankrike använder Daesh istället för Islamska staten med: “Det är en terroristgrupp och inte en stat. Jag rekommenderar inte att man använder termen Islamiska staten eftersom det suddar ut gränserna mellan islam, muslimer och islamister.” Daesh påminner om det arabiska ordet för att trampa eller krossa. Eller att använda ord som är kopplade till kvinnor i negativa sammanhang, “Var inte en sån käring!“, “Du kastar som en tjej” eller “Cry like a little girl“, motsatsen där det manliga är positivt: “Var en man” eller “Ha stake/ballar nog att” eller “Man up!“. Det är inte alltid så lätt att byta ut ord. Folk hatar ju generellt förändring och tar det personligt när de inte längre för köpa chokladbollar på ett rasistiskt sätt eller när en föreslår ordet hen som komplement till hon och han. Men “Så här har vi alltid sagt” är ett uselt argument (lika uselt som: “Jag är pappa till döttrar, därför är jag per definition en jättebra feminist”). Det ord vi använder skapar också vår verklighet. Read more
