Det var André som i våras fick mej att köpa en spikmatta. Egentligen köpte jag den som en vardagspresent åt Magnus, men det innebar ju inte att jag inte skulle kunna testa den själv. Sen gick våren och sommaren och hösten och vi använde mattan ganska sporadiskt. Runt julen när spikisarna såldes i varje clas ohlson gick jag till och med så långt att jag hånade dem. “Det finns inga medicinska bevis på att dylik tortyr skulle vara bra för kroppen”, brukade jag arrogant säga. Tills i förrgår då jag hade skitont i ryggen och testade mattan. Prisa Herren så det var skönt! Resten av kvällen gick jag runt med en varm* och avslappnad känsla i hela kroppen och somnade på två minuter. Och samma sak upprepades igår. Kalla det placeboeffekt eller vad ni vill, spikisen är min nya bästis. *får jag påminna er om att vi lever i runt 15 grader celcius. Värme är ytterst sällsynt i residensen Öhman-Silfvenius. Read more
