Efter att hela veckan ha tillbringat n’e4tterna i en s’e4ng st’f6rre ‘e4n livet sj’e4lvt, sov jag paradoxalt nog allra b’e4st p’e5 flyget hem. Flygplan ‘e4r vanligtvis inte de sk’f6naste av sovrum och man kan inte med b’e4sta vilja p’e5st’e5 att Lufthansa var gener’f6s med lebensraumet, men s’e5 fort jag petat runt lite i veganmaten de serverade mej och slutit ‘f6gonen ‘e5kte jag med expressfart iv’e4g till John Blund-land. P’e5 n’e5t of’f6rklarligt s’e4tt hade jag dessutom mirakul’f6st nog lyckats knyckla in mina l’e5nga rasben under b’e4nken framf’f6r* och utan minsta lilla muskelf’f6rstr’e4ckning eller blodpropp sov jag mej igenom den h’f6gklassiga underh’e5llningen i form av Night at the Museum och Freedom Writers. Jag vaknade visserligen till f’f6r n’e5gon sekund d’e5 min b’e4nkgranne ograci’f6st kl’e4ttrade ‘f6ver mej, men det var peanuts**. N’e4r jag till slut slog upp ‘f6gonen, en och en halv timme f’f6re M’fcnchen k’e4nde jag mej mer utvilad ‘e4n p’e5 flere ‘e5r. Kunde man h’e4r dra slutsatsen att jag sover b’e4st inkn’f6lad p’e5 ett utrymme mindre ‘e4n en normalstor postl’e5da, helst i samma rum som 600 andra personer? Eller var jag bara v’e4ldigt tr’f6tt. *killen som satt framf’f6r mej hade redan somnat och i smyg str’e4ckte jag mej ‘f6ver honom och tryckte upp hans b’e4nk lite.** som de s’e4ger i Amerika. Read more
