Jag ‘e4r s’e5 irriterad. Stundvis sl’e5r det mej att jag kanske jobbar p’e5 ett f’e4ngelse eller ett mentalhospital utan att sj’e4lv veta om det. Det ‘e4r n’e4mligen om’f6jligt att r’f6ra sig mer ‘e4n tio meter p’e5 redaktionen utan nyckel. De rigor’f6sa s’e4kerhetsarrangemangen g’f6r att en s’e5 prim’e4r rutt som att p’e5 morgonen ta sig fr’e5n sitt eget rum till kaffemaskinen* kr’e4ver tv’e5 l’e5s. Och tv’e5 d’f6rrar. Som oftast kr’e5nglar. P’e5 v’e4g tillbaka har jag dessutom alltid lite sv’e5rt att hitta ut ur det man p’e5 Hufvudstadsbladet kallar Lusthuset**. En labyrint utan like som uppenbarligen ‘e4r gjord av h’e4mndlystna och bittra arkitekter. N’e4r man till slut svettig hittat ut m’f6ts man n’e5gra steg senare av en glasd’f6rr. N’e4r man balanserar en ‘f6verfull kopp kaffe, tidningar, telefon och annat mojs i sin famn vill man icke hamna i en situation d’e4r man i 2 minuter m’e5ste joxa med ett l’e5s som kr’e5nglar. Under n’e4sta ledningsgruppsm’f6te t’e4nker jag f’f6resl’e5 att alla d’f6rrar byts ut mot p’e4rldraperier. Samt g’f6ra en Micheal Scofield och tatuera in hela j’e4vla Forums bottenplan p’e5 min kropp. S’e5 h’e4r kan det n’e4mligen inte forts’e4tta. *med ganska ‘e4ckligt kaffe.**jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, ett slags runt utrymme som leder ‘e5r massor av olika h’e5ll och g’f6r mej f’f6rvirrad. Read more
