I natt då jag valde att ligga vaken mellan fyra och sex för att fundera på jobbrelaterade grejer hade jag också några minuter över att betrakta Magnus som sussade bredvid mej. Det slog mej att specifika gester är helt acceptabelt i sömnen, medan de i verkliga livet uppfattas som vansinne. Jag menar, det är a-okey att ligga bredvid en människa som kastar huvudet från ena sidan till den andra, gnisslar tänder och oprovovcerat börjar gapskratta, medan samma situation i spårvagnen* eller på morgonmötet bara skulle kännas obehaglig. *nåja, i Trean är det väl vardagsmat. Read more
