Vid det här laget har jag självinsikt nog att identifiera känslorna jag varje år känner den här tiden på året. Jag känner nämligen ett stort motstånd mot att lämna Santa Monica. Precis när vattnet blir varmare, vågorna mjukare och dressyrträningen går så bra. När kvällarna är ljusa och varma och barnen lediga så vi kan göra roadtrips. Då är det dags att åka till Sverige och Finland. Innerst inne vet jag att det kommer att bli ljuvligt. Så fort vi landat och jag andas ren juniluft kommer jag att känna att det är det enda rätta. Det kommer att bli sommarfest för vännerna i Helsingfors. Midsommar med min mamma i skärgården, utflykt med pappa till Estland. Och såklart Skåne! Ska fortsätta fixa på huset. Kanske ordna bastu och badtunna, äta middag i ateljén, skriva på roman, läsa romaner, åka till stranden och upptäcka Österlen. Jag räknar med minst ett besök i Köpenhamn där det bor kompisar. Kanske ta barnen till Tivoli och stanna över natten så vi kan äta sent på en restaurang och ta ett glas vin. Majlis sa precis att hon saknar varghunden Kara mest av allt. Det ska bli fint att se dem tillsammans. I augusti ordnar Frida och jag en equus coaching-workshop för en liten grupp. Här kan du läsa mer. Det kommer att bli mycket fint och givande. En perfekt avslutning på sommaren. Det blir ett stall utanför Stockholm, återkommer med mer info. Och i ett ögonblick senare är vi tillbaka i LA igen. Vad ser du mest fram emot i sommar?
