Paris ‘e4r en mycket fin stad. Och Parisiennarna ‘e4r konstn’e4rliga, bohemiska livsnjutare. Jag vet. Jag vet. Kalla mej d’e5 gl’e4djed’f6dare, party pooper eller renlevnadsfascist, men det st’f6r mej faktiskt vansinnigt mycket att sitta vid ett middagsbord med ‘e5tta andra personer och vara den enda som inte t’e4nder en cigarett s’e5 fort dessertostarna ‘e4r upp’e4tna (eller medan de ‘e4ts upp). Fine, jag F’d6RST’c5R att det ‘e4r sjukt gott med tobak efter en god m’e5ltid, men d’e5 det bara forts’e4tter och folk, innan de fimpar, t’e4nder f’f6ljande cigarett med gl’f6den fr’e5n den f’f6rra och r’f6ken ‘e4r s’e5 t’e4t att man ‘e4r tvungen att treva efter sitt vinglas eftersom sikten ‘e4r noll, tycker jag att det ‘e4r lite jobbigt. Om man absolut m’e5ste droga sig; varf’f6r inte snusa, ta med en p’e5se och sniffa lite lim, snorta n’e5gra linjer kokain eller injecera heroin mellan t’e5rna? Whatever works for you. Men sn’e4lla, l’e5t bli att r’f6ka p’e5 mej i sju timmar. Jag vet, jag ‘e4r en sur och tr’e5kig m’e4nniska. Read more
