Sodom och Gomorra -p'e5 ett d'e5ligt s'e4tt

Jag sk’e4ms. Jag har ljugit f’f6r er. Det jag skrev f’f6rra s’f6ndagen om att aldrig mera dricka alkohol var en l’f6gn. F’f6rl’e5t, jag hoppas att det inte k’e4nns som om ni inte kan lita p’e5 mej l’e4ngre. Om det ger er lite sj’e4laro, har jag ocks’e5 f’e5tt mitt straff. Idag k’e4nns det som om jag blivit ‘f6verk’f6rd av en truck och R’e5ddmannen hade sparkat mej i magen. Usch.

Vi tar det fr’e5n b’f6rjan.

Ig’e5r tr’e4ffade jag min franska v’e4ninna K som gjorde en snabbvisit i Helsingfors. Som vanligt insisterade K p’e5 tv’e5 saker:

1) Champagne 2) Karl XII

Nummer 2 ‘e4r ett diskotek (som per definition f’f6rtj’e4nar att kallas Nr 2) dit folk g’e5r p’e5 torsdagkv’e4llar f’f6r att umg’e5s, ta en drink, kanske dansa lite till trevlig musik och eventuellt hitta en partner. Eller som jag ser det: Sodom och Gomorra, helvetet p’e5 jorden i kombination med Sverigeb’e5t klockan tre p’e5 natten, illasittande kostymer, s’f6nderblonderat h’e5r och glassplitter p’e5 golvet.

Om vi s’e4ger s’e5 h’e4r: INGEN beh’f6ver g’e5 hem ensam fr’e5n Karl XII . P’e5 ett d’e5ligt s’e4tt. Ifall man ‘e4r singel, 42 ‘e5r gammal, har sin sista ‘e4gglossning och desperat vill bli befruktad kan det visserligen vara befogat att bes’f6ka ovann’e4mda diskotek. Annars finns det helt enkelt inga logiska sk’e4l i v’e4rlden att tr’e4da in genom dessa helvetes portar.

Jag vet inte var det var f’f6r fel p’e5 m’e4nniskorna p’e5 Kalle, men raggningsstrategin gick ut p’e5 att ta tag i armen p’e5 f’f6rbipasserande person av motsats k’f6n och p’e5 s’e5 s’e4tt signalera sitt intresse. Kriterierna tycktes vara: en varm kropp, som helst andas. Ett steg ovanf’f6r att klubba ner offret och i h’e5ret dra honom/henne hem till sig.

Ur ett rent antropologiskt perspektiv var det ju intressant i ca 30 sekunder. Sen blev det bara jobbigt.

F’f6r att komma ut utan psykiska men, bed’f6vade jag alla mina sinnen med s’e5 mycket alkohol min stackars kropp t’e5lde. Spriten var ren sj’e4lvbevarelsedrift allts’e5.

D’e5 n’e5gon bet sig fast i min arm, f’f6rs’f6kte jag f’f6rst skaka loss mej och d’e5 det inte funkade fr’e5gade jag artigt m’e4nniskolivet i fr’e5ga om han hade n’e5got intressant att s’e4ga mej. F’f6r i s’e5 fall skulle jag g’e4rna stanna och prata en stund. Ingen hade det och de flesta gav mej bara samma min abborrar har d’e5 man metat upp dem. Blanka vattninga ‘f6gon. F’f6rv’e5ning blandat med skr’e4ck.

Till slut kunde inte ens min v’e4nskap till K h’e5lla mej kvar l’e4ngre och kvart i tre gick jag hem.