P’e5 l’f6rdagens 30-‘e5rs kalas drogs jag in i en diskussion om vikten av social kompetens och skillnaden mellan folks uppf’f6rande i olika l’e4nder. Ocks’e5 i det h’e4r fallet visade det sig att g’e4sterna p’e5 festen var av mycket olika ‘e5sikter. M h’e4vdade starkt att social kompetens ‘e4r ‘f6verskattat och att effektivitet i arbetet alltid borde komma f’f6rst; “tysta finl’e4ndare f’e5r ‘e5tminstone saker och ting gjorda, utan en massa b’f6gigt och ytligt mellansnack”. J tillade att finl’e4ndare inte alls ‘e4r blyga och att han tycker det ‘e4r enbart st’f6rande d’e5 folk envisas tala med honom d’e5 han ‘e4ter lunch och L-F h’f6ll med. Sj’e4lv tycker jag att det ‘e4r fint n’e4r ok’e4nda m’e4nniskor spontant talar med mej och att det h’e4nder alldeles f’f6r s’e4llan. Mogen som jag ‘e4r tog jag kommentaren om att social kompetens inte ‘e4r viktigt som en uppenbar provokation. Tidigare under h’f6sten best’e4mde jag mej f’f6r att sluta prata med folk i de olika hissarna p’e5 riksdagen (det ledde till s’e5 konstiga situationer), men fr’e5n och med ig’e5r ‘e5terv’e4nde jag till mitt uppdrag. May God be my witness: l’e5t folk tro att jag ‘e4r en knarkare, full som en sj’f6r’f6vare, k’e4r i dem eller bara galen, jag t’e4nker ‘e4nd’e5 vara charmig och prata med dem d’e5 vi m’f6ts i korridorer/delar hiss/sitter i samma lunchbord. S’e5des’e5. AND I WILL NOT ACCEPT DEFEAT. Read more
