F’f6r m’e5nga ‘e5r sedan hade en blondin vid namn Maria en crush p’e5 min b’e4sta v’e4n Niklas. Hon tyckte att det var on’f6digt att Niklas och jag var v’e4nner och konstaterade en sen kv’e4ll p’e5 Nylands Nation*: “Niklas, jag f’f6rst’e5r inte varf’f6r du h’e4nger med den d’e4r Peppe, hon ‘e4r ju inte riktigt p’e5 samma intelektuella niv’e5 som du“. Imorse d’e5 jag f’f6rberedde mej p’e5 att forcera The Day After Tomorrow-klimatet i Helsingfors best’e4mde jag mej f’f6r att vara lite old school och lyssna p’e5 Radio X3M:s morgonshow. Diskussionen jag kastade mej in i handlade om ifall vackra m’e4nniskor ‘e4r dummare ‘e4n fula. En teorin gick ut p’e5 att evolutionen (eller Gud, whatever you prefer) har tr’f6stat de fula genom att ge dem intelligens och de dumma genom att erbjuda dem sk’f6nhet. En annan antog att de fula varit tvugna att utveckla ett sinne f’f6r humor och intelligens f’f6r att uppn’e5 n’e5n slags framg’e5ng p’e5 ‘e4ktenskapsmarknaden, medan de vackra bara kunnat luta sig tillbaka och h’e5vat in det de velat ha. Eller ‘e4r det s’e5 att alla m’e4nniskor kanske tycker att de ‘e4r b’e5de snygga och smarta? (‘c4ven om de inte ‘e4r det?) Jag ‘e4r n’e4mligen sj’e4lv ganska n’f6jd. Men det f’e5r man kanske inte s’e4ga h’f6gt. *vilket skulle bli ett citat som ‘e4nnu idag roar mina v’e4nner om’e5ttligt. Read more
