Sj’e4lv tillh’f6r jag skolan som av sentimentala sk’e4l har lite sv’e5rt att radera alla mina sms. Vissa f’f6r att de ‘e4r roliga, andra f’f6r att de ‘e4r k’e4rleksfulla, somliga funkar som bevismaterial, andra som p’e5minnelse om fina tider och till slut de som bara fastnar p’e5 telefonen. Ig’e5r d’e5 jag uppt’e4ckte att min mobil gick omkring och bar p’e5 1200 sms* best’e4mde jag mej f’f6r att rena mej sj’e4lv och telefonen och raderade runt 500 mess**. V’e4ldigt befriande. Det ‘e4ldsta som fick stanna kvar ‘e4r skickat den 17 augusti 2007 och s’e4ger: “Vad kallas det n’e4r man ‘e4r r’e4dd f’f6r hurdan bakis man kommer att f’e5? Crapulofobi? Jag ‘e4r p’e5 v’e4g p’e5 polttare…” och det f’e4rskaste: “S‘f6ndagstr’e4ff p’e5 tumis l’e5ter perfekt! Men f’f6rst kalas. V’e5r lilla Heidi ska bli fru. S’e5 fint! Snyft.” *jag vet, jag var ocks’e5 chockad, hur m’e5nga ryms det egentligen? Jag minns det som ig’e5r d’e5 man m’e5ste v’e4lja sina fjorton favoritmeddelanden eftersom det femtonde fick inboxen att sv’e4mma ‘f6ver och v’e4gra att ta emot flera.**telefonen ringde n’e5nstans i mitten och jag tappade bort mej s’e5 det finns fortfarande en hel del raderbart skit djupt inne i inboxen. Read more
