Vanligtvis kan jag inte påstå att jag saknar Norden, men bilderna från de första riktigt varma dagarna i maj, alltså årets överlägset bästa dagar, kan jag inte låta bli att sakna. När man cyklar genom Rödbergen och träffar ungefär alla man känner och bestämmer sig för att ha picknick i Koffparken. På bilden mansplainar min kompis Janne något som vi andra artigt lyssnar på. Eller kanske dra ner på nån fest till Sandviksdockan i motsols och dricka kall öl. Nåja, man kanske kanske inte få allt. I dag promenerade vi upp längs med Montana, restaurangägare vinkade åt oss och Vidar cyklade som en kung. Ibland känns den här delen av Santa Monica som en småstad. Vi skulle äta middag med våra kompisar Jarno och Hanne som bor några kvarter från oss. Det går inte att reservera bord på R+D Kitchen, men vi gick ändå sätta oss genast. Där ser man, ibland har man tur. Det blev inga bilder tagna inomhus, men vi åt hamburgare och drack öl. Pratade om våra favoritställen i L.A. och var vi ska bo i sommar i Finland. Och när klockan närmade sig halv nio hade solen precis gått ner och vi promenerade hem igen. Ni vet, halv nio är ungefär samma sak som midnatt i Norden. Här i L.A. är det viktigt att komma isäng i god tid, alla stiger ju upp i gryningen för att utför yoga på stranden, meditera och idka mindfullness och smoothies en stund innan arbetsdagen börjar. Nu är vi hemma igen. Magnus ska klippa Lillelördag, Storelördag och Mellan raderna och jag ska läsa en godnattsaga för Vidar. Jösses, vilket tråkigt inlägg. Imorgon får jag lov att lyfta nivån på den här bloggen. Ni förtjänar mycket bättre än detta. Read more
