I dag har en stor del av mitt Twitterflöde handlat om smala människors privilegier och om hur tjocka blir mobbade. Fat shaming är ju ingenting nytt. Alla får se ut precis som de vill, så länge de är smala (och vita). Den här spaningen nuddar kanske bara vid diskussionen, men den som vinner mest på kvinnors missnöje med sig själva är naturligtvis skönhetsindustrin. Kapitalismen skapar behov och säljer lösningen. Smala, tjocka, långa, korta, fräkniga och vindögda kvinnor, de flesta strävar efter något slags ouppnåelig illusion av en snyggare (och därmed bättre) version av sig själva. Det är bara att bläddra i en tidning, se på TV, snegla mot reklam på stan för att påminnas om hur (den airbrushade) idealkvinnan ser ut. Det ironiska är att ingen någonsin kommer att bli klar eftersom skönhetsindustrin då skulle gå i konkurs. För att vi ska köpa mascara (se inlägget under), gå på gym, smörja in oss med krämer, springa, banta och jämföra läppstift måste vi ständigt vara lite missnöjda med vårt eget utseende och oss själva. Så sorgligt. Lägger in en bild utan exponerad kvinnokropp. Read more
