Jag kom på hur romanen ska sluta! Fy fasiken så skönt det är. Det hjälpte att jag talade högt om det med min kompis Frida. Vi var ute och red tillsammans och jag förklarade om hur svårt det var att hitta på slutet och sedan liksom pratade jag fram slutet. Det den typen av slut jag själv gillar. Jag måste ännu fila på detaljerna, men det känns tryggt att ha ramarna klara. En av mina största rädslor är att förlora förmågan att hitta på saker, eller helt att skriva. Nuförtiden kan jag känna en trygghet i att alla texter, alltså allt från krönikor till romaner, kommer att ha en början, en mitt och ett slut. Trots att det kan kännas helt omöjligt när jag börjas skriva. Det dyker alltid upp en självklar lösning trots att jag inte initialt ser den själv. Det jag också tänker på är att jag gillar mest just den här stunden av skrivandet. När texten har en ram, men ännu är öppen för ändringar och förbättringar. När den väl kommer ut tillhör den inte längre mig, då ska alla ha analyser och tolkningar kring den och det blir ett slags tävling i om man ska tycka att det jag skrivit är bra eller inte. Read more
