I lördags hade jag äran att sitta ner över några glas vin med Fua. Vi pratade om fasaden och om hur man lätt surfar från en blogg till en annan, läser om folk som springer 15 kilometer på en dryg timme, får sina barn att äta ostron till middag, reser till New York över helgen och renoverar köket för hand. Och sen slår man i sitt lilla huvud ihop alla dessa inlägg och tror att man är en latmask för att man inte själv gör allt detta. Läs själva Fuas inlägg. Min lärdom från diskussion var: Alla springer inte maraton på ungefär fyra timmar. Jag trodde nämligen ungefär det. Och tror nog att jag skulle kirra det. Men så tror jag alltid att jag får alla jobb och stipendier jag söker. Det får jag alltså inte. Eftersom great minds think alike (great minds eller så är man bara medlem av en sekt som framgångsrikt hjärntvättat en) talade jag om motsvarande sak med Anne härom dan. Vi beslöt oss för att grunda rörelsen: Sluta kämpa! (med att prestera så mycket hela tiden). Vi pratar mera om det här på torsdagen. EDIT: det här inlägget handlar inte om att man måste börja publicera bilder på sina smutsiga hem eller lovehandles på bloggen (om man nu inte vill det, då får man det). Mer om att Anne och jag alltför ofta hör om folk som mår dåligt på olika sätt och känner enorm press att vara perfekta hela tiden. Man behöver inte vara det. Det är till och med intressantare och roligare med folk som inte är perfekta. Det är naturligtvis Karin Lindroos som tagit bilden. Read more
