Jag fick fira Internationella kvinnodagen två gånger: Först genom social media i Norden och i dag enligt lokaltid i Kalifornien med Softy. Hade tänkt skriva någonting om att rosa kort, blommor och grattis på kvinnodagen antagligen är välmenat, men inte är speciellt genomtänkt. Att en acceptabel present på kvinnodagen till exempel kunde vara ett slut på patriarkatet, men jag antar ni redan läst såna texter. Istället kanske jag kan påminna er om Ann Friedman, en väldigt rolig, feministisk och produktiv journalist som levererar otroligt mycket välskriven text varje vecka (i olika publikationer dessutom). The New Dream Job är kanske lite nischad, men som journalist ville jag skrika JA JUST SÅ ÄR DET! Friedman skriver alltså om hur det journalistiska drömjobbet inte nödvändigtvis längre är på den stora dagstidningen. “Journalists my age and younger (I’ve been in the business since 2005—right around the time digital media emerged as a plausible career option) have never operated under the illusion that a staff job at The New Yorker or a New York Times column was in our future. But nearly a decade into the digital-media revolution, another shift has occurred. It’s not just that journalists understand former “prestige” jobs will be nearly impossible to get. Now we don’t even want them.” Tycker ni förresten att det är jobbigt att jag länkar till så mycket engelskspråkig media? Tänker att ni har ganska bra koll på vad som händer i Norden och mitt bidrag kanske kan vara från den här delen av världen. För övrigt är jag lätt irriterad på mig själv för att jag stavade nordbo med stort N i inlägger under och skrev that istället för who i ett halvhumoristiskt Twitterinlägg i går. KAN JAG INGET SPRÅK ALLS LÄNGRE? VA? Här går jag omkring och tror att jag studerar mig så jäkla smart och så blir jag i själva verket bara dummare. Read more
